Programmet för romsk politik 2018–2022 (ROMPO 2)

Det huvudsakliga syftet med Finlands program för romsk politik 2018–2022 är att stödja den pågående positiva samhälleliga integreringen av romer och en positiv utveckling av språkliga, kulturella och sociala rättigheter. Programmets utgångspunkt är att dagens lagstiftning och ett heltäckande servicesystem erbjuder en god grund för främjande av delaktighet och likabehandling av romer.

De viktigaste kvalitetsgarantierna och förutsättningarna för ett lyckat genomförande är att den romska befolkningen och olika organisationer och myndigheter själva är aktiva och engagerade samt att samarbetsstrukturer utvecklas mellan dessa aktörer. Resultaten och deras hållbarhet är förknippade både med hur effektiva integreringsåtgärderna är och med hur de tidsbestämda och riktade utvecklingsåtgärderna utfaller och förankras.

I programmet för romsk politik presenteras god praxis av många olika slag, och i slutet av programmet finns det mer omfattande beskrivningar av denna praxis.

Åtgärderna i programmet

I det romska politiska programmet ingår åtta handlingslinjer som syftar till att stärka romernas deltagande i utbildning på alla nivåer, öka yrkeskompetensen och stärka integrationen i arbetslivet, främja likabehandling av romer och eliminera diskriminering, bevara det romska språket och den romska kulturen och stärka romernas egenmakt samt utveckla det internationella arbetet för romer. I programmet presenteras konkreta åtgärder som olika aktörer ska ansvara för.

Utbildning

För att kunna stärka romernas deltagande i utbildning på alla nivåer måste man ta hänsyn till de romska barnens och ungdomarnas behov inom småbarnspedagogiken, elevhandledningen och elevvården. För att målet ska nås är det viktigt att personalen inom småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen får mer utbildning och information om den romska befolkningen, och att undervisningspersonalen i samarbete med hemmen stärker de romska elevernas identitet och medvetenhet om sin egen historia och kultur.

Romernas utbildning efter grundskolan sker mestadels vid yrkesläroanstalter. Över en tredjedel av de vuxna romerna har en yrkesexamen, medan endast ett fåtal har gymnasieutbildning. Inom yrkesutbildningen möter de romska studerandena ofta diskriminering när de ska söka platser för yrkespraktik. Läroanstalterna och arbetsgivarna bör också känna till diskrimineringen och dess inverkan som ett hinder för romernas utbildning och sysselsättning. Läroanstalterna bör även effektivisera sina åtgärder för att stödja de studerande i ordnandet av platser för arbetspraktik, lärande på arbetsplatsen och läroavtalsutbildning. Den romska befolkningens inställning till gymnasieutbildning ska förbättras i samarbete med de romska organisationerna, till exempel genom att vid olika tillställningar låta romer som gått i gymnasiet medverka. Också i elevhandledningen bör man med de romska ungdomarna diskutera gymnasieutbildning som ett alternativ. Vid högskolorna har man konstaterat att olika mentorprogram som riktar sig till romer är en fungerande praxis.

Sysselsättning

I fråga om hinder och förutsättningar för att få arbete har romerna som arbetssökande väldigt olika utgångslägen. En del av dem som har svagare ställning på arbetsmarknaden behöver stöd för att förbättra arbetslivsfärdigheterna, men å andra sidan kan även högutbildade romer uppleva diskriminering såväl vid jobbsökning som på arbetsplatser. För att stärka integrationen i arbetslivet behövs individuellt stöd till romska kunder, bland annat genom att effektivisera arbets- och näringstjänsternas sedvanliga stöd- och handledningstjänster och genom att beakta servicebehoven. Också synen på romerna som potentiella företagare och den företagarutbildning och företagarhandledning som riktas till dem stärker romernas deltagande i arbetslivet.

Diskrimineringen av romer på arbetsmarknaden förebyggs genom att det utvecklas icke-diskriminerande rekryterings- och arbetslivslösningar och genom att den diskriminering som romerna upplever synliggörs. På många orter har projektverksamheten inom romska och andra organisationer samt den rehabiliterande arbetsverksamheten en viktig roll för sysselsättningen bland romerna och för ett sporrande och motiverande kundarbete.

Bekämpning av diskriminering

Den hatretorik och den fientlighet som romerna möter har ökat enligt romerna. Att bekämpa diskriminering och främja likabehandling är också genomgripande målsättningar för det romska politiska programmet. Goda metoder för att främja likabehandling är en högklassig människorätts- och medborgarfostran. Redan små barn bör ges möjlighet att få information om och positiva erfarenheter av den romska kulturen. Andra sätt är att beakta romerna och höra dem i likabehandlingsplaneringen samt att sprida element i likabehandlingsplaner som visat sig vara bra. Också den årliga uppföljningen av hatbrott mot romer och nyhetsrapporteringen om dessa brott och straffen för dem är fungerande åtgärder.

Den romska befolkningen kan också möta diskriminering på flera grunder, dvs. de blir diskriminerade av flera än bara en orsak. Diskrimineringen kan ske på grund av deras bakgrund, men också t.ex. på grund av funktionsnedsättning eller sexuell läggning. Enligt diskrimineringsombudsmannen utsätts romska kvinnor oftare för diskriminering i vardagen än romska män. Delegationerna för romska ärenden och de romska organisationerna har förbundit sig att främja jämställdheten mellan könen, och detta ska synas i all verksamhet, i allt från planering till verksamhet och mål. 

I sitt arbete konfronteras diskrimineringsombudsmannen och de romska organisationerna dagligen med omfattningen av romernas boendeproblem, även om romernas boendeförhållanden har förbättrats under årens lopp. En stor del av de anmälningar om diskriminering som gäller romer, som gjorts till diskrimineringsombudsmannens byrå, gäller just boende. Romerna bor huvudsakligen i subventionerade hyresbostäder, eftersom det är svårt för dem att få bostäder på den privata hyresmarknaden på grund av deras svaga ekonomiska situation och fördomar. I syfte att lösa de boenderelaterade problemen kan man till exempel använda grannskapsmedlingar och sociala disponenter. Det är god praxis att utbilda frivilligarbetare från den romska befolkningen för olika medlingssituationer. Även information om förfaringssätt som följer lagstiftning och god förvaltningssed, och som beaktar de kulturella dragen vid val av de boende och boenderådgivning, förebygger diskriminering av den romska befolkningen på bostadsmarknaden. Myndigheterna är skyldiga att ingripa i den romska befolkningens interna boendediskriminering. I många kommuner behövs åtgärder som främjar romernas interna icke-diskriminering och likabehandling vid val av bosättningsort.

I jämförelse med många andra minoriteter och specialgrupper har den romska befolkningens ställning som användare av social- och hälsotjänster inte undersökts i någon större utsträckning. Till exempel i rådgivnings- och familjetjänster kan det med tanke på servicekvaliteten krävas att yrkespersonerna i de olika servicesektorerna bättre ska känna till den romska kulturen och det romska samfundets levnadsförhållanden, att de ska ha ett kultursensitivt arbetsgrepp och att de ska utforma servicen kundorienterat. Ett konstruktivt samarbete med den romska befolkningen och dem som utvecklar tjänsterna är viktigt för att förbättra kvaliteten på tjänsterna. I samarbetet kan man utnyttja många befintliga metoder för information, samfundsarbete, kulturtolkning, respons, bedömning och ändringssökande.

Stärkandet av språk och kultur

Enligt grundlagen har romerna rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. I Finland talas den nordliga dialekten av romani, kalo, som är allvarligt utrotningshotad och bevarandet av den kräver akuta åtgärder. Av romerna i Finland talar nu endast en minoritet romani och av dem också en stor del endast hjälpligt, så det kan vara svårt för kommunerna att hitta tillräckligt med elever för språkundervisning och kunniga lärare för att lära dem. I sådana situationer kan man till exempel utnyttja distansundervisning. Sammanställningen av innehåll på romani som en del av de romska familjernas, barnens och ungas samt äldres lägerverksamhet, kulturevenemang och församlingsliv håller språket livskraftigt.   

Vid Helsingfors universitet har man möjlighet att genomföra grundstudier och ämnesstudier som omfattar 60 studiepoäng i romani och romsk kultur. Man kan söka till studierna via det öppna universitetet eller genom ansökningen till fristående studier.  

Med undantag för den romska musiken har det forskats ganska lite i den romska kulturen och konsten. Åtgärdsförslagen som gäller främjande av romsk konst och kultur grundar sig i första hand på tanken om att trygga vanliga romers tillgång till konst- och kulturtjänster, tjänsternas tillgänglighet och romernas delaktighet. Man vill också lyfta fram den romska kulturen för majoritetsbefolkningen i olika konst- och kulturinstitutioner, och rikedomen i den romska konsten och kulturen bör introduceras för en bredare publik. Därför bör hobbymöjligheterna inom konst och kultur förbättras och konstnärligt begåvade romska barn och unga bör stödjas till exempel inom den grundläggande konstundervisningen. Romernas tillträde till allmänna konst- och kulturtjänster bör främjas på olika sätt, vilket förutsätter insikt i hindren för romernas deltagande och i romernas föremål för intresse.

Rundradion producerar en gång i veckan radioprogrammet Romano Mirits, där det ingår nyheter på romani.

Stärkande av de romska organisationerna

Att involvera och aktivera den romska befolkningen i att driva sina egna angelägenheter både lokalt och på organisationsnivå är ett centralt mål för det romska politiska programmet. Målet är att ge romerna nya möjligheter att påverka i frågor som gäller dem själva. Samhällelig egenmakt tar sig uttryck i ett aktivt medborgarskap och i att romer i olika åldrar deltar i allmännyttig verksamhet som gynnar hela samhället, till exempel i organisationsarbete. Egenmakten framträder som ett engagemang för att driva ärenden som gäller det egna samfundet till exempel genom medborgarinflytande eller politik. Som exempel kan nämnas inrättandet av ett råd för romska unga i huvudstadsregionen 2015.

Runt om i Finland har det sedan början av 2000-talet grundats lokala och regionala romska organisationer, och i organisationsverksamheten finns det möjligheter att förverkliga integrationen och främja ett aktivt medborgarskap. Många romska organisationer idkar ett värdefullt samarbete med kommuner och andra aktörer inom den tredje sektorn. Antalet medlemmar i de romska organisationerna bör utökas och samarbetet mellan organisationerna öka, för att fördelen med samarbetet ska tas tillvara.

Utveckling av det regionala, lokala och internationella arbetet för romer

Syftet med de regionala delegationerna för romska ärenden är att de, precis som den riksomfattande delegationen, ska främja lika möjligheter för den romska befolkningen till deltagande i samhällslivet samt deras ekonomiska, sociala och kulturella levnadsförhållanden. De regionala delegationerna är förvaltningsövergripande samarbetsorgan för myndigheterna och den romska befolkningen. Kärnan i arbetet i de regionala delegationerna för romska ärenden är en stark kännedom om det lokala romska samfundet, vilket förutsätter goda samarbetsnätverk och uppsökande arbete på fältet. På många orter har det också funnits ett etablerat samarbete kring det lokala romska arbetet. Officiella lokala romska arbetsgrupper utsedda av de lokala delegationerna eller utifrån ett invånarinitiativ har funnits på olika håll i Finland sedan 2002. Utgångspunkten för verksamheten inom det lokala romska arbetet är att verksamheten är pragmatisk och betydelsefull för den lokala romska befolkningen. För att främja likabehandling är det också viktigt med en aktiv informationsverksamhet som syftar till att bekämpa fördomar och stereotyper och en kontinuerlig dialog mellan myndigheterna och romerna.

Det har utarbetats en handbok till stöd för det lokala genomförandet av den romska politiken. Handboken MAARO är avsedd att fungera som ett stöd för aktörer på regional nivå, landskapsnivå och kommunal nivå i genomförandet av programmet för romsk politik 2018–2022 (ROMPO2). Riktlinjerna i handboken och de åtgärder som ingår i dem baserar sig på det romska politiska programmet, men genomförandet av riktlinjerna ska återspegla önskemålen och behoven hos den romska befolkningen och den befintliga servicestrukturen i regionen i fråga. Den romska befolkningen är brokig internt, så för att garantera likabehandling och delaktighet inom gruppen måste man beakta synpunkterna hos romer i olika åldrar eller på olika orter. Målet är att det som en del av den allmänna indikatoruppföljningen sätts upp indikatorer på landskaps- och/eller kommunal nivå för varje MAARO-program. Genomförandet av programmet ska följas upp utifrån dessa indikatorer.

I handboken har man sammanställt de åtgärder som inom ramen för programmet för romsk politik riktas till lokala aktörer. I slutet av handboken finns det anvisningar om hur man genomför projekt samt uppräknat finansieringskällor från vilka man kan ansöka om finansiering för projekt.

Finland är en ledande aktör när det gäller politiskt och ekonomiskt stöd för den europeiska romska politiken. I Finlands internationella romska politik betonas förbättrandet av sociala förhållanden, romernas lika rättigheter och delaktighet. Finlands ledande tanke och budskap har varit att de europeiska organisationernas romska politik ska bedrivas i samråd med romerna och de romska organisationerna. Prioriteringarna i Finlands europeiska arbete för romer är en starkare betoning på de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna som en del av den europeiska romska politiken, att undanröja hindren för romernas sysselsättning, att utnyttja teknik, digitalisering och sociala innovationer för att öka romernas delaktighet, att stärka den romska politiken och romernas möjligheter att påverka, att uppnå större egenmakt för romska kvinnor och att stödja frivillig verksamhet på alla nivåer.

Programmet för romsk politik i Finland 2018-2022 (ROMPO 2) har nu publicerats på svenska. Nedan hittar du en permanent länk.

Programmet för romsk politik i Finland 2018-2022 (ROMPO 2)